Efter idag har jag bestämt mig för att jag vill plugga (eventuellt gå på folkhögskola först.) Jag är inte helt säker än till vad men att bara att gå längs med gången upp mot universitetet kändes som en upplevelse och som vägen mot min framtid. En framtid där jag ser framför mig föreläsningar med bra lärare, sitta och plugga på ett bibliotek omgiven av andra studenter, lära känna nya människor, studentlivet och framför allt vara på väg mot ett jobb. Dock vet jag att det finns ett baksida på alla mynt men visst känns allt mycket roligare när man tänker på allt roligt som väntar? Även om jag vet att jag ibland bara kommer vilja slänga ut studieböckerna genom fönstret.

Mitt i allt mitt tänkande, på väg mot universitetets ingång, inser jag att mina steg styrts mot byggnaden för naturvetenskapliga forskar-utbildningar. Är det alltså det som mitt öde bestämt? Tack och lov hade jag kraften att vända tillbaka och gå på den högra stigen istället. Missförstå mig inte. Jag har inget emot de som älskar att laborera och studera biologisk atomfysik eller medicinsk undergång av jordens atmosfär (förlåt för mina okunskaper om vad man egentligen kan läsa) men personligen blir jag bara förvirrad när jag tänker på vad dessa utbildningar kan innebära.

Nog om detta. Jag mötte upp Carro och vi gick på två seminarier och pratade med ansvariga för lärarutbildningar. Jag känner att lärarutbildningen skulle vara intressant och framför allt kommer jag ha jobb om fyra år och jobba med något betydelsefullt för både mig och andra. Dock är det jättesvårt att veta om det verkligen är det jag vill. Men en sak är säker, jag vill plugga och sen jobba och trivas med den jag är och det jag gör.

Jag hade studiedag idag vilket var en väldigt bra start efter lovet. Jag ägnade den lediga tiden åt att ringa runt till olika folkhögskolor och har blivit lite klokare och framför allt gladare. Dels att ringa sådana där samtal som man slår efter mycket tvekande och pirr i magen (känslan efter är så skön!) och sen att de verkar så bra, de tre som jag ringde. En har inriktningen musikalregi, en på musik/scenprojekt och en på film.

Jag tror att folkhögskola är en bra nystart efter studenten där jag kan göra det jag tycker om och komma fram till vad jag verkligen vill.

Imorgon ska jag till Stockholms universitet och kolla in lärarlinjen – för även det är ett alternativ för i höst. Om det inte blir folkis vill säga.

För tolv år sen, en augustidag i en förort utanför Stockholm, började jag skolan. Efter några år på dagis och det som i alla fall då kallades för sex-års satt jag i ett klassrum med en röd ballong i handen. Jag vet det eftersom det fotot, jag i ett klassrum och en röd ballong, har hängt på min vägg i alla dessa år. Jag hade sett fram emot att börja skolan och lära mig att läsa och skriva på riktigt. Jag har alltid haft lätt för att lära mig nya saker och jag kunde redan några bokstäver och hade läst alla Bamse-tidningar vi prenumererat på. Den dagen blev den första av många på en stol i ett klassrum.

Nu, tolv år senare, är det mesta jag minns från vad som hänt i mitt liv från den tiden jag gått i skolan. Inte så konstigt eftersom jag tillbringat nästan all min tid där. Men nu är min bok snart färdigskriven, den med tolv kapitel där varje kapitel format nästa. Den boken som började med en röd ballong och förmodligen slutar med en röd ballong när jag springer ut ur skolbyggnaden mot oändligheten.

Kan jag egentligen påstå att det blir slutet på en skoltid nu när jag tänkt plugga vidare? Jag kommer ju flera gånger till sitta på en stol i ett klassrum och läsa böcker där jag lär mig något nytt varje gång. Men jag skulle säga att det är en ny bok, ännu inte skriven, utan titel och framsida. För även om jag fortsätter i skolan är det ändå början på något helt nytt. Jag är enligt lagen vuxen och tar mina egna beslut, helt själv. Det var längesen jag tänkte så mycket som jag gör nu. Tänk om jag väljer fel? Att jag inte trivs med det yrket jag utbildat mig till? Men även om jag kan oroa mig över detta är jag förväntansfull för att få slå upp ett nytt blad och börja på en ny historia som jag inte vet slutet på. Det är läskigt men jag kan inte neka till att det samtidigt är väldigt spännande.